Imorse laddade jag upp med en energibomb-frukost och elva var jag ute och sprang. Vädret var inte det bästa men inte värst heller, regnet hade iallafall slutat. Tre mil var mina stackars ben tvugna att härda ut. Vilket var ett personbästa med tanke på att jag aldrig sprungit så långt förr. dessutom lutade det lite uppåt nästan hela tiden.. De sista fyra kilometrarna var enbart viljestyrka (då gick det banne mig inte fort!), kroppen var alldeles slut och jag kände bara för att lägga mig ner på marken och dö. Haha, men jag är väldigt nöjd iallafall! Lär inte kunna gå imorgon...