När jag satt på bussen hem idag fick jag höra av Elina att det var två år sedan Angelica somnade in. Tiden går så fort. Jag hade ingen aning om att det var idag. Tänk att man kan glömma en sådan sak, det är läskigt. Blev så arg på mig själv för det borde jag vetat om. 4 mars 2011. Hon blev bara femton, skulle snart fylla sexton. Hon hade hela livet framför sig. Det var så mycket vi skulle hinna göra tillsammans, det fanns så mycket som hon skulle hinna uppleva. Att en sådan underbar människa som Angelica blev drabbad av canser är så orättvist. Den finaste människan på planeten. Men det är väl som våran mattelärare sa "gud plockar de vackraste blommorna först". Kan inte annat än hålla med henne.